Den första stångjärnssmedjan var av timmer. Den hade två härdar, bälgar och en hammare med städ. En stångjärnsbod fanns i anslutning till smedjan. Smederna vilade i det så kallade labbet strax intill. Denna smedja förstördes troligen i en brand 1762. Den timrade smedjan fanns på ungefär samma plats som den stora hammarsmedjan av sten vars ruiner finns kvar än idag.

Den stora hammarsmedjan av sten togs i bruk 1791 under patron Bengt Magnus Björkmans tid. Hans initialer och årtalet 1791 finns inristat ovanför dörren på bortre sidan av hammarruinen.

Tackjärn, som i Oravais masugn utvunnits ur svensk gruvmalm, skeppades uppströms längs Kimo å till Kyhras åbro. Därefter drogs järnet av häst på landsvägen till bruket där det smiddes i öppna ässjor till stångjärn. Kimo bruks järn var av erkänt hög kvalitet.

Inne i smedjan fanns två härdar och den 300 kilogram tunga hammaren som drevs med ett vattenhjul. Härdarna mätte 2,5 gånger 3,0 m vid basen och var öppna på två sidor. Hammaren slog omkring 80-90 slag i minuten och dunkandet hördes vida omkring. Smederna arbetade i skift, dygnet runt, från söndag kväll till lördag kväll. I varje skift arbetade 5 smeder.

Smederna var enligt skråsystemet indelade i mästersmeder, mästersvenner och koldrängar. Medan det ena laget färskade sitt järn i härden (renade det från slagg, svavel och fosfor) smidde det andra laget ut järnet till stångjärn. Beroende på om det var en mästersmed, knippsmed eller klensmed hade de lite olika arbetstider. Arbetet var hett och tungt och gjorde många av smederna döva och förlamade redan i sina bästa år.

Ett projekt som ska förse hammarsmedjan med tak pågår.